Bakgrund
mer info kommer
"Jag såg rus som hade kommit dit i
sina affärer och slagit sig ned vid floden Atil. Jag har aldrig sett så fulländade
kroppar, de var (höga) som palmträd, blonda och rödlätta. De har varken jackor
(kurtak) eller kaftaner, utan mannen bär en dräkt som täcker den ena sidan
av kroppen men lämnar en hand fri. Ja
värdshuset heter så många har frågat sig varför men här är den historien som
ligger närmast sanningen. För mycket länge sedan bodde
det en klok gumma i en håla på Boersklack dit kunde människor gå om dem behövde
hjälp med sjukdomar, att se framtiden eller med att föda barn. Nåja det var
i alla fall så hon försörjde sig gumman i hålan. Många kvinnor hon hade hjälp
med barnafödandet fick rådet att börja knipa efter åt för komma i form som
hon sa. Så
uppkom namnet Gnipahålan gumman dog så småningom men andra tog vid, det byggdes
ett hus där hålan hade varit andra hus byggdes intill och ja med tiden hade
det blivit en by och i stället för en håla ett värdshus. Det sägas att man
fortfarande kan få hjälp med diverse saker där inne om man ber snällt På Gnipahålan kommer det
att serveras mat morgon och middag av värdshusvärdinnan Tora som nu äger värdshuset driver det tillsammans
med sin man Balder som numera är byns Hövding När
Asbjörn och byborna hade kört i väg alla orcher och troll från byns marker
fick byborna uppleva fredliga tider, ingen behövde vara rädd på natten eller
dagen. Barnen kunde leka i byn och byns närhet utan att föräldrana behövde
vara rädda att dom skulle bli bortrövade och uppätna. Detta gjorde att byborna
blev lite förslappade tyckte Asbjörn. Så för att hålla de främsta kämparna
i byn i trim så uppfann han
Håla Rennet. Varje år så skulle alla
som ville ställa upp springa ner till dom gamla orch hålorna hämta en krans
och åtrvänd, detta skedde alltid mitt i natten för att göra detta lite mera
spännande och den som kom tillbaka först har vunnit. Den som vann fick en armring
i silver och hela byns hyllningar samt så mycket mjöd han orkade dricka i
ett helt år. Som ni förstår var det mycket
prestige i denna tävling, de första åren ställde Asbjörn upp själv han vann
alltid, även om han inte var den snabbaste? Men på senare år har han utsett
en som tävlar för honom Blir det något hålarenn i år nu
när svartfolken finns i byns omnejd?
Ibn Fadlans berättelse
Var och en har med sig en yxa, ett svärd och en kniv och dessa redskap lämnar
de aldrig ifrån sig. Deras svärd är breda, räfflade av frankisk tillverkning.
Från naveln intill halsen är de tatuerade med träd och andra bilder.
Alla deras kvinnor har över bröstet en dosa fastgjord, som är av järn, silver,
koppar eller guld, efter mannens förmögenhet och inkomst.
Till varje dosa hör en ring vid vilket en kniv är fästa, också vid bröstet.
Om halsen har de halsband av guld eller silver.
Ty varje man som äger tio tusen dirhems låter göra ett halsband till sin hustru:
har han tjugo tusen så gör han två, så att varje tiotusen betyder ett nytt
halsband för hustrun: ofta har en kvinna många sådana halsband.
De värdefullaste smyckena hos dem är gröna pärlor av samma slags keramik som
de har på skeppen. För dem betalar de mycket, de ger en dirham för en enda
pärla. Av dem gör de halsband åt sina kvinnor.
De är Allahs smutsigaste varelser: de tvättar sig inte efter de har bajsat
eller kissat och inte heller efter samlag och tvättar inte händerna efter
maten. De är som vilsegångna åsnor.
De kommer från sitt land och förankrar skeppen vid Atils stränder. Det är
en stor flod. Vid stranden bygger de stora Trähus.
Vid ett hus bor det tio till tjugo personer, ibland något mer eller mindre.
Var och en har en säng att sitta på. De har med sig sköna slavinnor, avsedda
för handlarna. Den ene har umgänge med sin slavinna medan kamraten tittar
på. Ofta beter sig en hel mängd av dem på det sättet i varandras närvaro.
Kommer det en köpman in för att köpa en slavinna av dem och finner honom i
samlag med henne, fortsätter denne tills han tillfredställt sina behov.
Varje dag tvättar de ansikte och huvud i det smutsigaste och snuskigaste tänkbara
vatten.
Det går till så att varje morgon kommer en slavinna med ett handfat vatten.
Hon räcker det till sin herre och han tvättar händerna, ansiktet och håret
och reder ut det med en kam i handfatet. Sedan snyter han sig och spottar
i vattnet, ja det finns inget snusk som han inte gör i samma vatten. När han
gjort ifrån sig, bär slavinnan handfatet vidare till nästa och han gör detsamma
som kamraten.
Och så bär hon vidare från den ene till den andre tills det gjort sin rund
till alla i huset. Och var och en snyter sig och spottar i handfatet och tvättar
ansikte och hår där.
När deras skepp kommer till denna hamn, stiger alla ut och har med bröd, kött,
lök, mjölk och öl. De beger sig till en lång påle nedslagen i jorden, med
ett människoliknande ansikte: runt omkring finns det mindre bilder och bakom
dessa långa trä pålar, nedslagna i jorden. De vänder sig till den största
bilden, faller ner och tillbeder och säger: "Herren, jag har kommit från
främmande land och har fört med mig så och så många slavinnor, så och så många
sobelskinn" tills han uppräknat alla handelsvaror han fört med sig. Så
säger han: "Jag har kommit till dig med dessa gåvor" och med dessa
ord lägger han ner dem framför träbelätet och säger: "Jag vill att du
ska ge mig en köpman som har många dinarer och dirhems och som köper av mig
allt vad jag vill och motsätter sig inte vad jag säger!" Och så går han
bort...
Om någon av dem insjuknar sätter de upp ett särskilt tält för honom i närheten
och lägger honom där och ger honom lite bröd och vatten. Men de närmar sig
inte till honom och talar inte med honom och besöker honom inte ens en enda
dag, i synnerhet inte om det är en fattig eller en slav.
Om han tillfrisknar och kan stå upp återvänder han till de andra: om han dör
låter de bränna upp honom. Men om det är en slav låter de honom ligga där
tills hundar och rovfåglar äter upp honom.
Får de tag i en tjuv eller rånare så tar de honom till starkt träd och slår
upp ett tjockt rep om halsen och hissar upp honom och där får han hänga tills
han faller i stycken av väder och vind."