Könsroller
Kvinnans Starka ställning
Vikingatidens kvinnor var självständiga
och hade en stark ställning. Hon hade ansvar för gården när mannen var ute
på vikingatåg eller handelsfärd och trälarna hjälpte henne med arbetet. För det första måste man skilja på kvinnor
och kvinnor. Trälkvinnor, det vill säga kvinnor som tillfångatagits utomlands
och deras döttrar födda i fångenskap, hade samma rättigheter som vilken ägodel
som helst. De kunde köpas och säljas, rådde inte över sina egna barn och ägde
ingenting själv. Dessutom riskerade de att bli offrade när deras ägare dog.
Allt detta gällde även de manliga trälarna, men något som förmodligen var
unikt för trälkvinnorna var att de dessutom kunde hållas som ”sexslavar” av
sina herrar. Det är också möjligt att de, frivilligt eller inte, hölls som
långvariga frillor, ibland kanske likställda med fria hustrur. Kvinnorna valde själv sin man och kunde
skilja sig om han slog eller bedrog henne.
Hon hade också hand om nycklarna till kistan som innehöll familjens dyrbarheter.
När mannen reste bort, lämnade han inför allas ögon över nycklarna som ett
tecken på att hon hade ansvar för gården.
Allt de behövde göra var att hålla ett formellt tal inför några vittnen och
säga varför han eller hon inte längre ville vara gift.
Barnen hjälpte till med familjens försörjning och arbetade i jordbruket med
hantverk, spann ull eller lagade spel och lekar.
Trots de intima familjebanden sändes många pojkar till fosterfamiljer när
de var tio år gamla. Ibland var familjen släkt med pojkens egen.
Men oftare var det så att fosterfadern och pojkens pappa var fosterbröder.
Dessa band var nästan lika starka som familjebanden.
På sommaren simmade de och spelade boll och på vintern åkte de skridskor gjorda
av mellanfotsbenet från häst eller ko. Benet bands fast vid ett par läderkängor.
Man lekte också i snön.
Om ett barn föddes med en defekt eller att man trodde att det förde otur med
sig, sattes det ut för att dö.
För vikingarna var vintern en tid att vila. Då lagade de sina verktyg och
vapen, ordnade gillen (fester) och berättade sagor för varandra.
När våren kom var det dags för männen att göra i ordning skeppen för sommaren