| Klädedräkt - direktiv |
|
Uppdaterad 1107.01.22 |
För att inte begränsa dräkturvalet allt för mycket har vi satt som äldre gräns de traditionella vikingadräkter som står att finna på Historiska Världars dräktsidor: www.historiska.se/histvarld/drakt.htm. Det finns mycket att säga om dem, men vi kommer inte att behandla dem närmare. De är att betrakta som gammaldags men är ett fullt acceptabelt sätt att kläda sig. Den senare gränsen går vid 1250.
Kulturella aspekter påverkar valet av dräkter. I Hunaland gäller könsjämlikheten även kläder, så likaväl som en kvinna kan ha byxor kan en man bära slöja. Denna jämlikhet råder inte i övriga världen. En lokalt förankrad roll har inte möjligheten att välja internationella dräkter om han eller hon inte är välbärgad med internationella kontakter. Halldis herse och Ulvfangs följeslagare är exempel på roller som reser mycket, ser mycket, och följaktligen har ett stort urval klädstilar att välja bland. Odågan Snorbjörn från Stenstorp har bara den traditionella dräkten att tillgå, medan kung Ragnvald och Elfrid Rind kan välja utrikiska kläder genom sina kontakter eller rikedom.
Kristendomen är relativt ny i Norden, speciellt i Hunaland, och budskapet om blygsamhet har inte fått grepp om folk. Rikedom visas fortfarande genom att man smyckar sig och kläder sig påkostat.
Tiggare går klädda i enklast möjliga. Kläderna bör patineras ordentligt i förväg för att se slitna ut. Trälar går i allmänhet i enkla kläder. Byxor/höftskynke och bar överkropp är inte osannolikt, fast trälar till välbärgade ägare kan gå klädda i avsevärt mycket mer. Även trälkläder måste patineras hårt.
Högre samhällsklasser har fler ombyten. Ju högre samhällsklass, desto mer utsmyckade och påkostade kläder. Arbetskläder lär dock fortfarande behöva patineras.
Fantasykläder är ett av de fantasyinslag i KIR som vi tillåter. För att undvika missförstånd vill vi därför förtydliga vad vi egentligen menar med ”fantasy”. Kläder som inte hör till det tillåtna tidsspannet (ca. 1000 – 1250) kan inte ses som fantasy. Det vi eftersträvar i fantasyväg är kläder som avviker på ett fantasifullt sätt, och vad detta kan vara är väldigt olika. Det kan vara allt från de få tygbitar man kan hitta på Boris Valejos hjältar och hjältinnor till något mer heltäckande. Det är bara fantasin som begränsar. Vi kommer i framtiden att presentera förslag till fantasydräkter, så är det osäker vänta gärna eller fråga oss.
Underkläder
Moderna underkläder är helt OK att använda, så länge användaren är mycket diskret och inte visar dem så folk ser. Den som vill lämna kalsonger och trosor i off-packningen kan använda brokor, enkla, mycket rymliga kortbyxor av vitt eller naturfärgat linne som hålls uppe med dragsnodd eller bälte. Den som vill använda hosor bör ha längre brokor. Hosorna, ett slags lösa byxben, fästes i skärpet som håller brokorna uppe.
Diskreta moderna strumpor är acceptabelt, men fotlappar eller nålbundna strumpor är bättre.
Byxor och benkläder
Den vanligaste formen av byxor är raka, enkla långbyxor av linne eller ylle/ulltyg. Påsbyxor är vanliga i östra Skandinavien, men används i allmänhet inte i Hunaland.
Mer modemedvetna roller väljer allt oftare hosor, en slags långstrumpor som antingen fästs i midjan med ett skärp eller snöres vid knäna. Hosor förutsätter att långa brokor används.
Benlindor kan användas till både hosor och byxor. Lindningen börjas nerifrån och fästes strax under knäet med ett spänne.
Undertunika
Undertunikan har samma mönster som kjorteln, men är lite snävare och har ofta en snävare ärm. Den ska oftast inte synas.
Kjortel
En löst sittande tunika som samlas ihop vid midjan av ett bälte. Den har hellång eller trekvarts ärm och ges extra vidd med hjälp av kilar i sidan eller fram och bak. Kjorteln bärs vanligen utanpå en undertunika. Lämpligt material är ylle eller linne.
Kjortelns längd påverkas av rollens samhällsklass. Lägre samhällsklasser eller arbetande roller har kortare kjortlar.
En lång, snäv, figursydd kjortel är senaste mode ibland annat England. Ärmarna är snäva ned till handleden där de vidgas kraftigt och hänger ner över handen. Magen accentueras genom ett skärp två varv runt kroppen, först över magen som sedan under. Detta är tillgängligt enbart för högstatusroller.
Mantel
Manteln är allt ifrån en enkel filt till en fodrad, pälsbrämad och broderad praktmantel. Det vanligaste är fyrkantsmanteln: ett stort rektangulärt tygstycke. Halvcirkelmanteln, formad som en halvcirkel, förekommer också. Helcirkelmantlar är dock ovanliga.
Manteln fästs med en brosch, ringspänne eller knut oftast på svärdshandens axel.
Huvudbonader
Alla har nåt på huvudet. Så är det bara. Visst ser man ibland personer med bart huvud, men det är inte speciellt vanligt. Vanligt är rundkulliga eller lökformade mössor, ibland kantade med päls. Kraghuva (liknar den välbekanta struthättan men saknar ”svansen”) är ett bra plagg för kalla kvällar eller som regnplagg och används ofta av folk på resa. En struthätta kan godkännas men ”svansen” bör då döljas. Pannband, gärna dekorerat, är praktiskt och vanligt.
Underkläder
Moderna underkläder är acceptabla, förutsatt att de inte syns. Den som vill ha mer tidsmässigt riktiga kläder kan antingen inte använda underkläder alls, med långa kjolar och klänningar är det enbart bäraren själv som vet hur det förhåller sig, eller använda brokor. (se mansdräkten). I stället för bh, om man vill ha en ersättning, kan ett barmkläde användas (egentligen en tygtopp som knytes fast)
Särk
Särken är skuren som en kjortel, lång, långärmad och bärs närmast kroppen, oftast sydd i vitt eller oblekt linne. Som skjortan i mansdräkten ska den heller inte synas.
Benkläder
Som benkläder använder man oftast hosor, långa sydda strumpor som slutar över knäna och hålls uppe med ett strumpeband. Hosorna ska vara ganska åtsittande men inte trånga.
Kjortel (underkjortel)
En löst sittande fotsid tunika/kjortel som samlas ihop vid midjan av ett bälte. Den har hellång eller trekvarts ärm och ges extra vidd med hjälp av kilar i sidan eller fram och bak. Kjorteln bärs över vanligen utanpå en särk. Lämpligt material är ylle eller linne.
Kjorteln används med en särk under och ofta med en överkjortel utanpå. Linne eller ylle är lämpliga material, men tunna tyger är att rekommendera.
En lång, snäv, figursydd kjortel snörd i sidan är senaste mode ibland annat England. Ärmarna är snäva ned till handleden där de vidgas kraftigt och hänger ner över handen. Magen accentueras genom ett skärp två varv runt kroppen, först över magen som sedan knutet under. Siden är en möjlighet för verkligt välbärgade roller. Detta är tillgängligt enbart för roller av hög status.
Överkjortel
Överklänningen ska sitta oftast löst och nå nedanför knäna. Ärmarna är ofta trekvartslånga eller hellånga och kan då vara mycket.
Överkjortlar av normandiskt snitt är snörda i sidan och sitter åt över bålen och har vanligen klockärmar. Används enbart av högättade roller.
Mantel
Manteln är allt ifrån en enkel filt till en fodrad, pälsbrämad och broderad praktmantel. Det vanligaste är fyrkantsmanteln: ett stort rektangulärt tygstycke. Halvcirkelmanteln, formad som en halvcirkel, förekommer också. Helcirkelmantlar är dock ovanliga.
Manteln fästs med en brosch, ringspänne eller knut oftast på svärdshandens axel, eller mitt fram om rollen inte är vapenbärande.
Huvudbonad
Alla har nåt på huvudet, så är det bara. Visst ser man ibland personer med bart huvud, men det är inte speciellt vanligt. Kraghuva (liknar den välbekanta struthättan men saknar ”svansen”) är ett bra plagg för kalla kvällar eller som regnplagg och används ofta av folk på resa. En struthätta kan godkännas men ”svansen” bör då döljas. Pannband, gärna dekorerat, är praktiskt och vanligt.
Vanligast är dock slöjan, ett tygstycke svept runt huvudet som fästes med hårnålar eller band. Ett vanligt huckle duger utmärkt. Den som är långhårig kan gärna använda ett hårnät att samla håret i, antingen som enda huvudbonad eller tillsammans med annat.
Denna minimidräkt passar både män och kvinnor med lågstatusroller. Det är inte en bra lösning, vi hoppas att deltagare vill lägga ner mer möda på sin dräkt än så här, men kanske den passar nybörjaren som inte vill kosta på sin dräkt för mycket inför sitt första lajv.
Underkläder
Moderna underkläder hanterade med stor försiktighet.
Byxor och benkläder
Inga byxor, inga benkläder
Undertunika
Långärmad undertunika. Kan slopas helt.
Kjortel
Tre-kvarts ärmad kjortel (lång ärm om undertunikan slopats). Den måste som minst nå ned till knäna.
Mantel
En enfärgad filt fäst på ena axeln. Manteln (filten) tjänstgör också som sovfäll.
Skodon
Barfota