För länge, länge, sedan, långt innan Frösten Hautson dräpte tröndebjörnar med bara händerna; långt innan det kristna budskapet nått Norden; bara en generation efter att Roms legioner lämnat Britannien, var Hunaland drabbat av ett fruktansvärt elände. Kväner härjade i landet. De plundrade och brände, de stal all mat från folket, de tvingade ungdomar till slaveri under sin skruvade lusta och ingen gick säker. Folk tvingades att arbeta sig till döds och ofta förbjöds Hunalands folk att begrava de fallna, som en påminnelse om att landet var kuvat. Det sägs att solen inte sken över Hunaland på flera år för den ville inte se eländet.

När landet var som mörkast och eländet som störst lämnade de två bröderna Hodd och Hodimer hemmet och härden för att söka lyckan i fjärran länder. Kanske skulle de finna krigare som kunde hjälpa dem att befria Hunalands dalar, kanske skulle de finna rikedomar. Åtminstone skulle de finna sig var sin hustru. Resan förde dem genom Skandinavien söder ut mot kontinenten, för alla hade hört att i det romerska riket var allt möjligt för den som visste att ta för sig. Men romarriket låg i spillror. Av det beryktat storslagna kejsardömet syntes bara ruiner som spöken efter rikets forna storhet och den hjälp de hoppats på stod inte att finna.

Deras resor och äventyr förde dem runt Europa. Vid en ruin i staden Camulodunum berättade en gammal man för dem om något han kallade ’circus’ som Hodd översatte till ’ring’. Han berättade hur krigare under Roms storhetstid hade krigat mot varandra i ringen och folk att kom för att titta på. Det hade varit stora festligheter och krigarna hade varit omätligt populära.

Hodd och Hoddminer återvände hem, tungt lastade med skatter, men det de värdesatt mest var minnet av ringen i Camulodunum. Hemma i Hunaland, i Berghem som kvänerna aldrig helt fått kontrollen över, började bröderna bygga en ring i trä. Varje år tränades det hårt i stugorna, och varje år kämpade hunaländska män och kvinnor om äran. Så började Hunalands frihetskamp, och så började Kampen i Ringen. När Hunalands folk så småningom drev kvänerna från Hunalands dalar var detta ett resultat av vad bröderna Hodd och Hoddimer startat.

cd

Nu är det åter dags att högtidlighålla minnet av Hunalands fäder med kamper och festligheter. Många har rest långt för att delta och förväntningarna är höga. Kläder lagas och sys, marknadsvaror ställs i ordning och festligheter förbereds.

Trots alla glada förväntningar ligger det en skugga över förberedelserna. De gamla säger att allt inte står rätt till. De påstår att fembenta lamm fötts och fåren haft konstiga knutar i ullen. Stora skuggor har synts i skogsbryn och vid uthusknutar. Alla vet att mjölken surnat fortare i år, så något är inte som det brukar. De gamla säger att det är vittrorna som är missnöjda med något och visar det på det här viset.

Det ryktas också att folk sett personer komma vandrande från Norge, bärande biskop Adalbrikts av Trondheim märke med gul yxa på röd botten. Om de kommer med fred eller fejd är det än så länge ingen som vet, men gissningarna går åt alla håll.