Kråkfolket, eller kråkorna som de kallas i folkmun, är en etnisk minoritet som i mindre kolonier finns spridda i hela den kända världen. De kan både liknas vid Zigenare i ordets mest fördomsfulla bemärkelse och med en global maffia. De är till viss del bofasta, till viss del kringvandrande. Starka släktband och en kulturell stolthet präglar deras självsyn. De känns igen på sina dekorationer, ofta smyckar de sig rikligt med fjädrar, ibland också med bjällror. För övrigt kan klädsel, hudfärg och sysselsättning variera en hel del. De befinner sig i gränslandet till det etablerade samhället. Ibland får de högre poster, men för det mesta har de enklare arbeten. 

Kråkorna är känt kriminella. Kråkor vill att man lämnar procent på sina intäkter och kråkorna i sin tur ger beskydd mot kriminalitet. Den som vägrar drabbas, kanske inte genast, men många som inte betalat för beskydd råkar förr eller senare ut för olyckor, stöld eller våld. 

Kråkorna medlar gärna i tvister och som medlare är de skickliga. Lösningen blir ofta men inte alltid i de tvistandes bästa intresse, men en lösning finnes alltid och alltid med någon fördel för kråkorna. Kråkor får ofta ta hand om vadslagningar. Det är det enda sättet att få behålla pengarna. De gånger någon annan skött saken har penningpungen försvunnit. Kråkorna tar provision, men sköter det annars ärligt. När skörden slagit fel har Kråkor ofta hjälpt de byar som tidigare varit vänligt sinnade. I dessa byar har svälten aldrig blivit så allvarlig. Bönder vet att om korna springer bort i skogen så kan Kråkorna förmodligen finna dem igen, och har man tidigare varit vänlig mot kråkorna så behöver det inte bli dyrt. De lever för dagen och är ofta generösa. Till andras bröllop lämnar de gärna märkligt dyra gåvor. Men vissa anser ändå att de är en belastning och irritationen över kråkornas verksamhet ökar. 

Frågar man kråkorna skulle de säga att det bara finns frö i rika byar, så därför är det bra om byarna fortsätter att vara rika, och gärna blir ännu rikare.  

Kråkornas sammanhållning är svår att begripa sig på för en icke kråka. Egendomsgemenskap, obegripliga familjeförhållanden och släktskap som får alla att verka vara släkt med alla gör att utomstående har svårt att förstå kråkorna.  

Irritationen över kråkfolket ökar i Hunaland. Fler och fler menar att kråkorna parasiterar. Allt färre betalar kråkgäld och kriminaliteten verkar ha styrts till andra kriminella. Kråkorna har återigen börjat synas runt Berghem och allt fler främlingar har setts gästa Langebro gård. Kråkkännare hävdar att de är där för att återta den marknad de förlorat och för att göra upp med folk som ådragit sig deras missnöje. Olyckskorpar fruktar vad som komma skall, kråkvänner ser med förhoppning fram emot sommaren. 

I denna by bor sedan länge en grupp kråkor. Aktiviteterna kring berghems kråkfolk är varierad: vadslagning och storslagna bjudningar är vanliga, pannkakskalas, kroppsvård och mer eller mindre magiska tjänster tillhandahålls mot rimlig mängd kastade frön. Ljusskygg verksamhet och en omfattande ”häleriverksamhet” påstås tidvis ha haft sitt centrum i Nästet. Kråkorna gränsar mellan det familjära och det skrämmande.  

Det sägs också att Kråkorna har en särskild förmåga att få kunskap om övernaturliga ting. Inte sällan har de till exempel kunnat berätta att Vittrorna blivit störda av något i byn. Genom att berghemarna då satt ut säd eller ett lamm i skogen har friden kunnat behållas.

Vedergällningar 

Att hota en kråka brukar sluta illa, och hotar man en kråka hotar man alla. De gör aldrig motstånd i en sådan situation, men en månad senare blir den som handlat så mot dem alltid påmind. Kanske har räven då tagit sig in hos hönsen, eller har kassaskrinet tömts. Har en Kråka skadats fysiskt så kan förövaren bli funnen i en brunn eller upphängd död med huvudet i en myrstack. Det har sagts att kråkorna också har bränt någons hustru och är skyldiga till att barn har blivit bortrövade, men det har aldrig bekräftats och Kråkorna själva skulle bli förolämpade av sådana anklagelser.  

Kråkornas missnöje kan ibland ta sig mycket våldsamt uttryck. Geirskogul från Bovallen blev förtörnad över en kråka som krävde gäld. Hon vägrade. Efter en tid försvann hennes make och han hittades långt senare dräpt, fastnaglad av ett svärd vid en stor tall. Geirskogul förlorade förståndet och strax före Hoddimersfesten 1101 hittades hon drunknad i bäcken. Brynte Narveson, dräng från Grimstun, ansåg sig lurad av kråkor och i fyllan skadade han Ripa kråka så svårt att hon senare slutade flaxa. Han försvann och hittades året därefter ihjälklämd efter att ett blött skinn svepts omkring honom och fått torka i solen. Kråkornas hämnd kan vara fruktansvärd. Det har också hänt att Kråkor accepterat bot i form av guld, kreatur, trälar eller mark.  

Talesätt och begrepp

KRÅKSÄGARE - kråkgruppens siare

KRÅKGÄLD - pengar som ges till kråkor för god tur, lite hjälp eller ersättning för en tjänst, så kallas också mellanskillnaden som kråkorna tar i spel och dobbel eller för förmedlande av tjänster.

BÄRA PÅ KORPEN - den som gjort kråkor illa är dödsmärkt. Ingen överlever normalt ett år som bärare av korpen. Det händer att, i synnerhet kråkvänner, men även vanligt folk tar avstånd från den som bär på korpen för att inte själva drabbas av den personens dåliga lycka.

KRÅKVÄN - icke-kråkor som står folket närmare än andra utomstående, har ofta gjort en viktig välgärning för en kråka eller flera kråkor. Att vara allmän kompis betyder inte att man är kråkvän.

KASTA FRÖ - betala för en kråktjänst, det anses hedersamt att kasta frö, även skurkar gör det. "Den som inte kastar frö sår sin egen död" är ett talesätt. Har man vunnit på spel eller gjort en ovanligt god affär brukar man gärna kasta lite frö till närmsta kråka.

KRÅKED - utomstående svär denna för att bli kråka, han eller hon ändrar sitt utseende och avsäger sig alla utomstående bindningar. Denna ed gäller på livstid och sviks aldrig. Ingen som blivit kråka kan återgå till att bli icke-kråka igen.

Kontakt 

Ska du bo i byn, ta redan nu kontakt med arrangör för att klargöra din relation med kråkorna. På Langebro gård bor ofta kråkor som inte håller till i ”Nästet” ute i skogen.