Guldklimpar och småsten

Nancy Bergström-Käll (efter en svensk folksaga)

Det var en gång en rik bonde i Hålabo som var snål och elak mot sina drängar. Drängarna fick arbeta hårt men fick knappt mat i magen eller kläder på kroppen för sitt slit. I stället fick de prygel om det var så att de gjort något fel.

Så en dag skulle bonden på gästning hos en granne. Innan han gick befallde han sina drängar att slå höet på myren. Det var ett hårt arbete och drängarna slet ont med tomma magar. Men en av drängarna satte sig på en stubbe och ropade till de andra:

- ”Bry er inte om det där, pojkar. Lägg er och vila istället. Jag skall se till att vi slipper spö.”

Den här drängen var påhittig, och påhittigast när det gällde att luras och lata sig, det visste de andra drängarna så de lade sig på rygg och tittade på molnen i stället för att slå hö.

Dagen därpå kom bonden hem och drängen sökte genast upp honom. I handen höll han en tung börs med småsten som han visade bonden.

- ”Den här börsen hittade jag i myrkanten när vi slog höet igår. Den är full med guldklimpar. Jag undrar vems den kan vara.”

- ”Den är min”, ljög bonden. ”Jag tappade den när jag var på myren häromdagen för att se om höet var färdigt att slå. Hit med den!”

- ”Ja”, svarade drängen och räckte över börsen. ”Du skall få den, men en sak måste du veta. Jag hörde skogsrået ropa just när jag fann börsen, och hon sade att om den kom i orätta händer skulle guldet förvandlas till småsten, och allt gräs vi har slagit på myren kommer att ställa sig upp igen.”

Bonden öppnade börsen, och i den fanns förstås bara småsten. Nu blev han rädd. Han skyndade iväg till myren, och drängen smög efter. Där stod gräset lika högt som innan drängarna kom dit. Bonden blev riktigt rädd, för han trodde ju att han hade ljugit om själva skogsråets guld. Han bugade artigt mot skogsbrynet och ropade:

- ”Kära skogsrå, varför straffar du mig såhär?”

Drängen stod bakom ett klippblock och hörde och såg alltihop. Nu förställde han rösten så att det lät som en kvinna som ropade tillbaka:

- ”Jag straffar dig för att du är så snål och ger dina drängar så litet mat och kläder i lön för allt slit de har på dina marker.”

Bonden lovade skogsrået bot och bättring, och från den dagen fick drängarna ordentligt med mat, nya kläder varje vinter och sommar och till och med några silvermynt i lön.

Där ser man vilken nytta man kan ha av lite småsten.