Hur Hunaland blev till
av Nancy Bergström-Käll
För länge, länge sedan bodde på Vigulsängen i Hunadal en man vid namn Bergfast Ottarson. Han var den största och starkaste människa som någonsin levat i våra fjäll och dalar. Hans rykte spreds vida omkring och nådde till slut jarlen i Nidaros.
En gång höll jarlen gästabud för Arnbjörn Djärve, Jämtlands rikaste hövding. Arnbjörn hade i sin tjänst en väldig kämpe som hette Ofeig, och hövdingen satt vid gästabudet och talade vitt och brett om dennes krafter och skicklighet med vapen. Jarlen kände till Ofeigs rykte och hade i god tid skickat bud efter Bergfast, för han tyckte att det kunde bli trivsamt med ett friskt nappatag som underhållning efter att man i några dagar suttit vid sitt öl och lyssnat på skalder och sångare.
Bergfast fick jarlens bud och satte på sig sina skidor. Så fort for han över fjällen att en renhjord som han åkte förbi gick till väders av vinddraget och virvlade genom luften ända till Dovrefjäll, och det nybakade brödet han hade som matsäck var fortfarande varmt när han kom fram till Nidaros. Han gick in i gästabudssalen och bugade för jarl och hövding.
"Välkommen, Bergfast från Hunadal", sade jarlen. "Här sitter vid mitt bord hövding Arnbjörn från Jämtland och hans man Ofeig. Ofeig sägs vara den störste kämpen i nordlanden, men jag säger att det kan vara så att du är ännu större. Om du kämpar mot honom med mig och Arnbjörn som vittnen så får vi den saken avgjord en gång för alla, och som belöning skall du få välja vad du vill, det lovar både jag och hövdingen."
Bergfast och Ofeig gick ut ur kungsgården för att hitta en lämplig plats för sin tvekamp. Men hur de letade fann de ingen plats som de tyckte var stor och god nog åt dem. Då ryckte de upp en skog och stampade marken slät och jämn. Den platsen heter nu Ilevollen, och finns kvar än i dag för den som vill resa dit och se efter. När de var färdiga att kämpa skickade de bud till jarlen och hövdingen, och de kom med allt gästabudsfolket för att vara vittnen.
Så började kampen. Bergfast och Ofeig grep om varandra i väldiga livtag och började vagga och stampa så taken på kungsgården hoppade. Ofeig välte till sist omkull Bergfast med ett brak som lossade snöskred på Storskarven och Fongen, men Bergfast hoppade genast upp igen. Han grep Ofeig över nacken och med ett väldigt kast skickade han ut honom i fjorden, där han drunknade och dog. Där Ofeig ligger död i havet är idag Selja ö.
Jarlen och hövding Arnbjörn frågade nu Bergfast vad han ville ha som belöning. Bergfast svarade att han ville ha så mycket av deras länder som han kunde skida runt på en dag, och det lovade de honom. Då reste Bergfast hem till Vigulsängen igen, och dagen därpå skidade han runt hela Resedal, Hunadal och Västerdal.
Så blev Hunaland till, ett eget land fritt från både jämtars och trönders makt. Bergfast gifte sig med Ofeigs änka, Ragnhild Forsa, och från dem stammar både Knaphövdes och Skölds ätter.