av Lennart Hamnelid
En gång för mycket länge sedan kom en stor krigshär med trönder intågandes genom Helvetesporten. Trönderna trängde sig fram till Svartbotten och vidare. Där de drog fram där plundrade och brände de var gård, våldtog och skövlade. På den tiden var den störste av hövdingarna i Hunaland den storväxte Halgrim Böte. Han bodde i sin gård på Veseberget strax söder om där Boersklack ligger. När Halgrim fick bud att trönderna kommit in i landet, samlade han genast alla stridbara män från gårdarna ikring. En dräng sändes med bud till Halgrims broder Halfdan som då hade gård och hus i Hoddarvet. Halfdans huskarlar hade dåligt rykte om sig att kräva holmgång om än det ena och än det andra, ty de var starka i arm och visste att svinga ett svärd väl. Men nu var sådant sätt eftertraktat, ty trönderna kunde gärna få möta lika illasinnade, ansåg Halgrim. Halfdan lovade strax att komma till hjälp med alla sina huskarlar så snart han kunde. När han så hörde att tröndernas hövding var den fruktade Knut Bjaere från Naess, kunde han knappt tygla sin iver, ty hans och Halgrims egen far hade fallit för Knuts smutsiga hand, och faderns död var ännu ohämnad.
En av Halfdans drängar kastade sig upp på sin häst, för att bringa Halgrim budet att Halfdan och hans karlar var i antågande. Han red så hårt, att hästen stupade på vägen strax innan Veseberget. Där springaren stupade, står ännu en urgammal fura som fortfarande kallas "Sprängatallen".
Knut hade samlat sina trönder och drog söderöver ner mot Tennån. Här gick de då i bakhåll som Halgrim hade ordnat väl och de höll Knut stången där. Ingendera vek, striden stod hård. Då hördes lurtoner från Ulvahög, som ligger strax öster om Frideskog där de slogs. Det var Halfdan och de andra karlarna som kom till hjälp. Trönderna upptäckte dem inte förrän de hade dem inpå livet. Härvid sprang trönderna hastigt tillbaka. Som en man stormade alla hunalänningar mot dem och sprang efter och dräpte flera. Vid krönet av Galtliden ligger en stupad hunalänning, Erik Långe från Lid, höglagd.
Länge följde hunalänningarna Knut och de andra trönderna tills trönderna vek sig och vände att möta förföljarna. Halgrim och Halfdan nådde strax ikapp och kringrände dem. Vid Gormströmmens östra sida, precis vid Svartes hål, föll Knut från ett mäktigt hugg av Halfdan och så föll också de flesta av Knuts kämpar. De överlevande trönderna flydde till Helvetesporten. Men några av Halfdans karlar hade lagt sig där att vänta och besköt dem med välriktade pilar. Inte en enda av dem återvände levande utan alla lämnades de till varg och korp som föda. Knuts kluvna skalle tog Halgrim att sätta på nocken till avträdet och han skrattade gott var gång han såg den sitta där som kung över dynga och skit.