av Lennart Hamnelid
En tid brann det ljus om kvällarna på ett ställe i Nordre Bäcks utmark. Där låg förstås en skatt begraven. Många försökte få fatt på skatten. När man får se ett trolljus brinna ute i markerna, ska man gå rakt mot ljuset och hålla ögonen på det hela tiden, utan att blinka. Det skulle en bonde från Tyft försöka göra med detta ljus. Men när han hoppade över diket blinkade han, och i detsamma försvann ljuset.
Inte långt därifrån bodde en annan bonde som var knepigare. Han tog en stor kittel, som han plockade full med gamla hästskor och annat järnskrot. Sedan bar han ut den till Nordre Bäcks utmark och satte ner den ett litet stycke från platsen där ljuset brann. Därefter tände han upp eld och började bränna ljus över sin kittel.
Då blev trollgubben så nyfiken och avundsjuk, att han rakt inte kunde bärga sig, utan måste gå dit och se efter vad bonden hade i kitteln. Han smög dit och kikade. När han fick se vad som låg i kitteln, fnös han och sade, "Äsch, inte är det något att brinna ljus över! Nej, kom över till mig, så ska du få se på annat."
Bonden följde med och trollgubben visade honom en stor kittel, full med guld och silverpengar. Då passade bonden på att kasta en kniv av gott stål ner i kitteln. Han fick därigenom makt över skatten och kunde bära den med sig hem. Han blev rik för all sin tid.