Friartafs

Personer som är i begrepp att fria skaffar sig två likadana broderade, flätade eller vävda band. Den ena lämnas till den personen man friar till som ett tecken på intresse, den andra bär friaren själv. Detta ger friaren möjlighet att diskret visa sitt intresse om så önskas. Är den tilltänkta intresserad fäster hon tafsen på sina kläder för att visa intresset. Det vanliga är att en tafs går i arv till äldsta barnet. Enligt den Hunaländska könsjämlikheten använder både män och kvinnor friartafs. 

Seden föreskriver att friaren först fäster tafsen på sig själv, och sedan överlämnar den andra tafsen till den tilltänkta. En del föredrar att smyga tafsen diskret till den tilltänkta, medan andra gör en stor händelse av det. Om frieriet avslås lämnas tafsen tillbaka. 

Exempel: 

Gamelmor Glo-Mida från Lene hade fem friartafstar på sina finkläder när hon dog. Under ett långt och händelserikt liv var hon gift fyra gånger. Första gången, när Sven från Blia friade bytte de friartafsar med varandra i en romantisk sluttning mot en tjärn. Samma kväll sydde hon sin och Svens tafsar på klänningen. Andra gången friade hon till Erk i Trångtun efter Svens död. De bytte tafsar och sydde dem på kläderna. Tredje gången var hon gift med Sork-Ottar, men den tafsen brände hon efter att hon begärt skilsmässan som ett resultat av Sort-Ottars misshandel. Fjärde gången gifte hon sig med Fastar från Lene. Den gången sydde hon på hans tafs enbart.

Dunk i väggen

När en person ska gå in i ett tomt, oupplyst rum ska han dunka i väggen för att ge småfolket tid att hinna undan.

Oönskad musikant

Vill man få en oönskad musikant tyst bjuder man honom på torrt bröd utan dryck och sovel.

God Jakt

Pil eller spjut som fällde första villebrådet vid förra årets jakt ger god jaktlycka. En sådan pil (eller spjut) kan säljas ganska dyrt.

Pilar gjorda av material från ett sonaträd missar sällan sitt mål.

Edskål

Om någon vill gå ed på något, utan att anropa gudar, skall han utropa edsskål. Han anger vad han går ed på, dricker då ur halva bägaren och häller ur resten. Övriga dricker med honom. Om ingen dricker edskålen med honom har de betraktat honom som ohederlig och ej att lita på.

Pubertet

Pojke vars röst bryts sent, eller flicka som får sin första mens sent löper extra stor risk att bli trolltagna.

Huldran

Enbär gör huldran pilsk. Vin eller saft på enbär binder hennes kärlek till den som serverar för alltid.

Gift

En rönnsticka med rätt runor spräcker en giftbägare om den sticks i drycken.

Hodimerstraditioner

Hodd och Hodminer är två hjältar från Hunalands forntid och berättelserna om dem är många. Alla Hunalands stormannafamiljer försöker, så gott släktforskningen och ärligheten medger, härleda sin härkomst till dem. Hodimers död firas varje år, ungefär vid tiden för vår pingst, med god mat och dryck och gladlynta upptåg. Emellanåt smiter folk ut för att se efter om de kanske ser till Hodimer. (Han sade ju att han skulle komma tillbaka, och man vet ju aldrig.) Det hör till traditionen att man ska smita ut osedd, om det går. 

Ett minnesvärt hyss är när Palle skrivare fick Dorca att gå balansgång på värdshusets taknock i jakt på mynt. (Palle fick Nils buspojk att kasta stenar mot taknocken. När Dorca frågade vad han gjorde svarade han att han försökte få ett mynt att lossna. Snart kröp Dorca på värdshusets tak.)

 

Födsel

När ett barn föds tillåts ingen att se det. Familjen bestämmer då om barnet ska sättas ut i skogen eller behållas. Först när en viss tid har gått visas barnet offentligt och får sitt namn i en speciell ceremoni. Barn i kristna familjer döps och barn i asatroende familjer vattenöses och ett blot hålls.

Döden

Det är vanligt att den avlidne är närvarande under begravningsfesten, ofta placerad på ett bord eller en bår på pallbockar. Dryck och mat placeras runt den avlidne, och det händer att folk insisterad på att döingen ska ha en sup bokstavligen.

Sådd

Första brödet, bakat på förra årets första säd, sparas i sädesbingen och grävs ner vid början av först plogfåran året därpå. Om det var ett magert år kan turen vändas genom att man plöjer fältet tvärs emot vad man normalt brukar göra.

Sonaträd

På de flesta gårdar i Hunaland finns sonaträd. Det kan vara ett tunträd eller ett stort träd i närheten. Folktron hävdar att förfädernas andar vakar över dessa träd, och emellanåt används de vid blot eller i medicinska sammanhang.  

Bark från ett sonaträd, uppblandat med mjöd eller vin blir en kraftfull medicin mot många olika åkommor (beroende på trädslag) och är urindrivande och hopdragande. 

Pilar gjorda av material från ett sonaträd missar sällan sitt mål. 

Barn avlade under ett sonaträd har förfädernas andar vakande över sig och kommer att ha framgång i livet.

Avtal som ingås under ett sonaträd har framgång med sig. Likaså anses eder som svärjes under ett sonaträd vara extra bindande. 

Blot till förfäderna som sker under eller i ett sonaträd är extra kraftfullt. 

Ingen skär pilämne, karvar bark, plockar löv eller barr, eller på något annat sätt påverkar trädet utan att artigt fråga om lov kvällen före. Om trädet/förfäderna inte vill släppa till kommer de att låta personen veta det genom en dröm. + 

En del kristna har huggit ner sonaträden, men även om den kristna tron är stark är det få som vill hugga ner träd de vuxit upp med. Få vågar riskera förfädernas vrede. Hadar brednäsa tog dopet strax efter att kung Ragnvald blev vald kung över Hunaland. Han lyssnade ofta på fader Martinus predikningar och uppfylld av prästens ivriga uppmaningar att bryta med den gamla tron högg han ner gårdens sonaträd, en mäktig björk med fyra toppar. På årsdagen av detta välte en vedhög över honom (ved från sonaträdet) och krossade hans vänsterben. Under svältåret löpte hans son till skogs och anslöt sig till ett utländskt rövarband bara för att aldrig ses igen. På midsommarnatten 1106 blev hans hustru skändad av okända gärningsmän och hängde sig strax därefter. Så nog är det få som tvivlar på sonaträdens makt.

Ránafesten

I början av hösten, när skörden är bärgad firas Ránafesten till minne av slaget vid Ránadal när Hunalands hjältar stoppade Härjulfs ättlingar från att invadera Hunaland. Festen hålls nedanför Ránaklätt och varar i fem dagar. Marknad och ting hålls, asatroende blotar och kristna håller minnesgudstjänster. Varje hjälte får sin kväll och ätteöverhuvud för ätten håller tal eller leder någon slags underhållning. Varje hjälte har sin kväll i följande ordning:

 Estridsnatten (Sköldsätten), Ödisnatten, Fröstens natt, Bures och Hedendis natt samt Holmgersnatten.

 Varje natt har sin egen karaktär.

• Estridsnatten: ska man slåss eller utmana någon till envig eller holmgång är Estridsnatten rätt. Estridsnatten är alltid vild och våldsam.

• Ödisnatten: Stillsamheten efter Estridsnatten lämpar sig för berättande av sagor och legender. När månen står som högst den natten visar folk sina ärr för varandra i (mer eller mindre) stillsamt skryt.

• Fröstens natt: Fröstens natt är sångernas natt. Sångerna börjar högdraget och värdigt, och fortsätter via vilda och vulgära sånger för att sluta i det rent larviga innan festdeltagarna slutligen somnar vid borden.

• Bures och Hedendis natt: På Bures och Hedendis natt dansar och spexar man. Alla dansar: man som kvinna, vuxen som barn, välväxt som oför, träl så väl som kung. Upptågen påminner om Hoddminernattens spratt.

• Kroksnatten: Kroksnatten är den vildaste. Många har försökt beskriva den, inte lyckats, och avslutat skrönan med ”du borde varit med, det går inte att beskriva.”